Konsumenten Erik

Jag sitter här i soffan hemma och funderar på om jag ska slå till och köpa kollegans Macbook Pro.

Den är bara ett år gammal, jag får ett bra pris, ca 8 000 kr, den är i bra skick (killen är närmast pedant med sina grejor). Det vore fint med en bra och fungerande dator, tänker jag. Och en Mac, nam nam.

Men, velig som jag är, även om jag är konsument och köper mer grejor än jag egentligen tror, så vänder jag och vrider på saken. Man kan få en hel del för åtta tusen spänn. Jag listar några saker jag ställer mot Mac:en:

En mountainbike (stavas det så?)
Kläder (ganska mycket kläder, främst skor)
En systemkamera (har fått för mig att om jag inte var kulturkonsulent så skulle jag kunna bli fotograf)
En bra stärkare till gitarren
En kaffebryggare (gärna en lattebryggare)
En ny tv (plattskärm)
Massa flaskor vin till vinkällaren (!)

Eller flera olika kombinationer av vad jag listat, som t ex kläder/kaffebryggare och några flaskor vin. Jag skulle också kunna spara pengarna till en regnig dag... hm. Vi får se vad det blir. Decisions, decisions (stavas det så?).

Dags att förnya körkortet

Det är tio år sedan jag tog körkort.

Jag minns den stolta dagen. Alla kollegorna på skolan där jag jobbade var engagerade när jag cyklade ner till uppkörningen. Läraren som jag körde upp med var en kul prick, han satt och berättade om sitt yrke medan jag föreslog vart jag kunde köra i stan. Jag visade vart jag bodde, backade runt hörn i hemmakvarteret och åkte en sväng i solen ut på landet medan han pratade på. Allt gick som en dans. Tillbaka på skolan kom barn och personal och mötte mig på skolgården med en tårta fylld av nedstoppade godisbilar i grädden. Jag åt så grädden satt uppe i örsnibbarna medan alla mindes dagen då de själva tagit körkortet, historierna och leendena haglade. 

Nästa dag lånade jag en kompis bil och åkte runt med en kartong morotstårta (mycket tårta i dagens inlägg) som en kompis morsa gjort åt mig då hennes egen son var utomlands och hennes moderskänslor fick uttryck på mig istället. Polisen stoppade mig och anmärkte på ena framlyktan. Jag vinkade med min lilla papperslapp om att jag var godkänd som förare men inte ännu fått kortkortet tillverkat, poliserna skrattade och jag bjöd dem på morotstårta, vårsolen sken och livet liksom dallrade av glada känslor. Nästa gång jag upplever en sån här märkvärdig dag, ett steg vidare i livet då alla firar, tårtor och skratt, det blir väl när jag gifter mig eller skaffar barn gissar jag.

Nu är det i alla fall dags att förnya körkortet. Ta en bild och se lite äldre och mognare ut. Och jag får lite sköna nostalgivibbar. Tycker jag inte ser klok ut på kortet - lite skägg på hakan, polisonger och backslick, men jag var cool då tyckte jag nog. Kommer väl sitta om tio år och tycka kortet jag tar idag inte ser klokt ut, men det hör till.

Skoj på kontoret

Min lille kollega Johan fortsätter sina hyss med oss andra på kontoret. Här har han precis klistrat upp en bild på min dörr. Det är från den morgonen som jag hittade min stol i två delar. Jag spelar med och ser förtvivlad ut för att Johan ska bli nöjd med sitt lilla skämt där han smyger med sin kamera och förevigar min reaktion.

Rapport till Magnus

Jag läntar till norr

Jag längtar till norr!

Kan vara en blandning av minnen från kortare besök i fjällvärlden, de medelstora städerna ovanför Stockholmsstrecket och drömmen om långa vintrar med mycket snö. Eller känslan av att flyga över grantopparna i ett litet svajjigt flygplan och skåda ut över slätterna. Eller bröllop med dans på en loge vid en fjälllbäck där festen avslutas med en bilkaravan upp på en fjälltopp där vigselakten utspelar sig i den kyliga blåsten. Eller att ro runt en liten eka på ett kärr där det är ljust även om det är natt. Jo, det är fina stunder jag minns. Myggen och bromsarna i somras har jag glömt. Jag romantiserar för fullt över norra Sverige idag. Och jag har inga problem alls med det.

Gamla grannar

Gick härom dagen och funderade över att tre gamla människor har lämnat in under de år jag bott i denna trappuppgång:

Farbrorn med nackkrage och en fet katt som hette Clinton. Katten var väldigt blyg, vågade sig aldrig ut för att hälsa medan jag stod och pratade med hans ägare, farbrorn med nackkragen. Han brukade öppna dörren och fånga in mig ibland för en stunds småprat. Jag saknar honom.

Grannen under som hade en förvirrade liten hund. Den här farbrorn hälsade jag bara på. Hans hund fångade jag in flera gånger när den försökte göra en spurt in i min lägenhet. Hunden var halvblind och helt bortom kontroll, den sprang vilt. Ibland kunde man höra hur gubben stod och visslade på gatan, då hade hunden lagt iväg. Trodde den skulle bli överkörd ett antal gånger där nere på gatan.

Hyresvärden lämnade in nyligen. Jag saknar honom också. Vi brukade stå och snacka lite när jag gick förbi. Han stod ofta och småjobbade ute på parkeringen. Vi snackade bilar, väder och han skvallrade lite om grannarna.

Livet går vidare. En dag är det väl min tur att hasa runt ute på gården och småsnacka med grannarna. En katt eller hund ska jag nog också ha.

Annars då?

Vi snackade om hur vi hälsar på varandra. Man säger typ "läget?", eller "annars då?" till varandra.

Påminde mig om när jag satt i tandläkarstolen, fullt av bedövning och slangar i munnen, tandläkaren går ur rummet en stund för att bedövningen ska få verka - jag ska dra ut en tand - och jag slänger ur mig "annasch dhå?" på skämt (det var ju en rätt bisarr situation att slänga ur sig "annars då?") till den äldre sköterskan, som drar fram sin stol till mig och börjar berätta om sin dotter som dött i en trafikolycka... där satt jag med slangar i munnen, upp-och-nervänd i en tandläkarstol, nervös inför att dra ut en tand, och kunde inte komma undan när sköterskan började öppna upp och dela sitt livs djupaste tragedi i örat på mig. Allt jag kunde krysta fram av medlidande var "aahh" och "aaaschåååhh" genom min halv bedövade käft, full av slangar.

När tandläkaren äntrade rummet igen tystnade sköterskan och flyttade tillbaka sin stol. Tandläkaren gav henne en sån där blick typ "nä, har du gjort det nu igen?!" och rynkade på ögonbrynen.

Sedan drog de ur min tand och jag vinglade därifrån, lätt tagen av både bedövning och tunga historier.